Analytisk interferens

PSA Interferens

En 67-årig man remitteras till urolog pga förhöjt PSA på ca 30 µg/L på hälsocentralen, inga prostata- eller miktionsbesvär. Ultraljud och biopsi med PAD som visar Gleason 6/G2 i 1/8 biopsier. Här alltså högt PSA men lågt Gleason. Kompletterande utredning med skelettscint och lungrtg båda ua. Man planerar för radikal prostatektomi. Granskning i samband med op visar histologiskt liten tumörbörda och att prostatektomin varit radikal utan spridning till lymfknutor. Dock kvarstående förhöjt PSA på 11,5, varför man misstänker kvarvarande tumör. Kompletterande utredning med ny skelettscint, CT buk, MR buk, lungrtg ua och patienten välmående. Fortsatta kontroller av PSA med förhöjda värden omkring 10. Nya rutinprover och rtg-us som utfaller normalt. Man beslutar att skicka pat på PET-scan som även den utfaller normalt. Fortsatta kontroller av PSA-nivåer, det har nu gått 3 år. I samband med ett byte av immunkemiinstrument på laboratoriet blir nedan patientjämförelse utförd där denna patients prov råkar komma med:

Patientens resultat här med gammal metod alltså 18 men med ny 0! Provet skickas som utredningsfall ut genom Equalis till 17 laboratorier. Endast ett av dessa lab som också använder samma metod rapporterar förhöjt värde (31), övriga 16 lab med 4 olika metoder rapporterar PSA 0.

Således stark misstanke på analytisk interferens med falskt förhöjt PSA med tidigare metod. Heterofila antikroppar är välkänd orsak till interferens i immunkemiska analyser men inte så ofta rapporterat för PSA. I avsaknad av klinisk korrelation bör förhöjda PSA-värden åtminstone vid något tillfälle utredas avseende heterofil antikroppsinterferens (Fritz et al 2009).

Ivar Tjernberg och Martin Carlsson, Klinisk kemi och transfusionsmedicin, Kalmar.